bränd.

Kokande pastavatten + hud är inte att rekommendera. När jag skulle lyfta kastrullen från plattan lyckades jag hälla vattnet på typ halva vänsterhanden. Aj aj. Nu är den insmord med aloe vera.

Annars rullar det på helt okej här. I dag förberedde jag inför morgondagens möte med de som är ansvariga för det ena projektet jag jobbar med, på torsdag ska jag och Jonatan gå på teater - Amadeus - och på fredag ska jag och mamma ha en dag på stan. Fredag kväll ska basisten jag lever med spela med ett av sina band, så dit ska jag! De har ju förresten en liten pågående "helgturné" och i söndags spelade de i Växjö och blev fotade av en fotograf knuten till rockfoto.nu. Kolla in HÄR, för tusan! Jonatan är med på 10 av 11 bilder, he he. Och jag har målat bokstäverna på hans högtalarlåda som syns på bland annat första bilden, men originaltyget har han bytt ut så jag har inte kladdat på det. Om nu någon undrade... ;-)

Ah, nu måste jag nog smörja mig med lite mer aloe vera, och trösta mig med en kopp varm choklad. Om jag nu vågar närma mig spisen mer i kväll...

fars dag.

I går var det ju Fars dag och jag tycker att ju fler kalas man får ha i livet desto bättre! Givetvis måste man inte ge presenter, men jag tycker att det är roligt att faktiskt kunna kosta på lite efter att ha varit arbetslös till och från i flera år. Farsgubben fick en flaska Calvados (som jag kommer vilja smaka av, he he) och parmesanflarn som jag gjorde på plats hemma hos pappa och mamma. Åh, så goda de blev! Och så enkelt. Riv bara lite ost och lägg i små högar på bakplåtspapper, in i mitten av ugnen i cirka 7 minuter (tills osten har smält och blivit ljust gyllene), 200 grader. Tjoff!

högsta budet.

När alla andra redan är etablerade Tradera-junkies var det i går min tur. Efter flera år av snack och absolut ingen verkstad registrerade jag mig, la mitt första bud, blev petad, la fler bud och till sist - vann! Min första auktion och jag knep första platsen med bara en krona.

Vad det blev? En jättefin gammal adventsljusstake är vad som blev. I teak och mässing, för 370 kronor. Den kommer göra sig så fin i köket eller musikrummet (det lutar nog åt det senare, men det där måste ju testas grundligt...). Nu ska bara pengarna överföras och så hoppas jag att säljaren skickar ljusstaken snabbt och välpaketerad. 

Till och med Jonatan tycker att den är fin. Min lilla julhatare. ;-)

Eftersom vi (eller ja, jag, det enda karln är intresserad av i julväg är ju lussebullar, pepparkakor och Nightmare Before Christmas) blev lite tjuvade på julen förra året då vårt badrum totalrenoverades och vi fick flytta hem DAGEN FÖRE JULAFTON har jag en del att ta igen. Jag har redan köpt min första chokladtomte och har druckit julmust i flera dagar. Och jag tänker inte skämmas det minsta! Julen är min favorithögtid och jag går och längtar hela året, så nu jäklar i min låda om jag "måste vänta till första advent".

Jag väntar också på att få hem lite julpynt från H&M. Kika på det här!

Kuddfodral till soffan...

... kökshandduk så lussebullarna håller sig varma...

... och något att lägga dom i? He he. Men visst kommer tomten garanterat om man har en julstrumpa? ;-)

det blir bättre.

Ja, att säga att den senaste veckan har varit tung är en underdrift. Men i dag kom så dagen då jag skulle få träffa en MS-specialist på neuromottagningen här i stan.

Tack och lov, säger jag.

Han förklarade att ibland syns det saker på bilderna från MR fastän patienten inte känner sig sjukare, men ibland är det också tvärtom. Det går inte att dra några slutsatser om huruvida bromsmedicinen man tar har effekt eller inte, och han som läkare måste träffa mig personligen för att veta hur jag mår.

Och han bedömde det som så att jag inte är tillräckligt illa däran att vi borde ta steget upp på medicintrappan. Avonex får följa mig ett tag till, och jag slipper fatta det där beslutet som jag har fasat inför under en veckas tid... För det är ju faktiskt så att både Tysabri och Gilenya kan innebära stora hälsorisker (och den senare verkar det som att den svenska läkarkåren inte är så pepp på över huvud taget...) och ju senare man kan övergå till dom desto bättre. Just nu finns det inga skäl, och jag är så lättad! (Lättad är nog också en underdrift, vid närmare eftertanke.) Läkaren gjorde en undersökning och ansåg att jag kändes stark men tog också mina symtom på allvar. Tröttheten, till exempel.

Modiodal är ett centralstimulerande preparat som ges till patienter med narkolepsi, men kan även fungera för MS-sjuka med fatigue. Jag tog min första tablett när vi kom hem från sjukhuset i förmiddags, och jag hoppas på det bästa! Har läst om flera personer med MS som tar Modiodal och som uttrycker det som att de har fått sina liv tillbaka. De orkar hänga med i vardagen och håller koncentrationen uppe.

Jag hoppas att det kommer att fungera för mig, och att jag slipper en vanlig biverkning - trötthet. Oh the irony!

let there be light.

Tisdagskväll och fika hos Mia.

I går hämtade Jonatan mig efter jobbet, han föreslog att vi skulle åka till köpcentret strax utanför stan (Vad är det jag hör? undrade jag) and so we did. Jeans till honom, adventsljusstake till köket och Fars Dag-presenter till papporna. Och några chokladpraliner till min kvällsdejt med Mia.

När vi stod i rulltrappan på köpcentret sköljde en känsla över mig och jag började att tänka på min storasyster. Jonatan som stod framför mig vände sig om och pekade - precis nedanför var hon ju! I samma stund hade vi tänkt på varandra utan att veta om att den andra var i närheten. Vackert. Och tack syster, du är bäst ♥

På kvällen åkte jag hem till Mia och bjöds på gott te från Harrods och flera timmars välbehövligt prat. Katten Shiro låg som vanligt bredvid mig på kökssoffan och var nöjd och glad. Lite väl nöjd ibland faktiskt, då han höll på att rulla av soffan och ner på golvet. He he.

I dag är jag hemma från jobbet... Pratade i telefon med en kollega tidigare som är väldigt förstående och faktiskt sa till mig att vara hemma även i morgon om jag kände för det. Jag känner nog för det faktiskt. 

Puss.

måndag.

Min sköterska ringde när jag satt på bussen hem från jobbet och sa att MS-specialisten kunde se mig på fredag morgon. "Kan du?" Hur kan jag inte? Vi ska diskutera eventuell (ja, jag säger eventuell) bromsmedicin och säkert ta en del tester, för att se om nyttan överväger riskerna.

Mina fina, underbara vänner som läser min blogg (eller talat med Jonatan) ger mig sånt stöd och jag är så glad att jag har dom. Tack, ni är fantastiska!

I kväll är Jonatan hemma och han är ledig i morgon! Det betyder att vi kan umgås och mysa utan att han behöver gå och lägga sig typ klockan åtta. Vi tänker nog se på Breaking Bad, äta smörgåsar med gott pålägg och dricka varm choklad (med Fluff - något annat är otänkbart för mig nu). Lugna, sköna puckar.

HJÄRTA.

fluffigt.

Den här söndagsfrukosten bjöd på varm choklad (gjord på ekologisk kakao) med Fluff. Fantastiskt gott.

I går hjälpte jag och Jonatan till lite med min lillebrors flytt, åt pizza och åkte sen till kyrkogården där våra farföräldrar ligger begravda. Vi tände ljus och körde hem till mina föräldrar och blev bjudna på middag. Gott! Jag bakade maränger som vi serverade till glass och mandeltårta. 

En fin dag och kväll. 

cry your heart out. then smile.

Efter en varm dusch tittade jag mig i spegeln och sa inga fler tårar i kväll, gjorde en kopp te och en smörgås à la amerikanarna på jobbet. Jordnötssmör och Fluff.

Det var gott. Mycket godare än vad det låter.

Jonatan, min allra finaste, hade gig i kväll och jag hade så gärna velat vara där. Bara några hundra meter bort, men ändå alldeles för långt, just nu. I morgon ska vi åka till kyrkogården och tända ljus på våra farföräldrars gravar och så förhoppningsvis åka någonstans. Ha det mysigt och trevligt.

Teven står på. 30 days of night, som jag har sett förut och tycker är både bra och läskig. Uuh. Men katterna hänger hellre någon annanstans. Klokt.

helvete.

Klockan två i dag ringde min neurolog.

MR-undersökningen som jag gjorde för ett par veckor sedan visade på "en ny liten prick". Jag har alltså haft ett skov under det senaste året. Neurologen har konsulterat med en kollega och de har kommit fram till att min bromsmedicinering med Avonex inte är tillräckligt effektiv.

Snart ska jag få träffa neurologens kollega som är "specialiserad på MS" och diskutera alternativ. Och som det ser ut som nu är det pest eller kolera. Tysabri eller Gilenya. Båda gör mig fruktansvärt rädd och det känns så pissigt och jobbigt att jag inte vet vad jag ska göra annat än att gråta. Gråta och vara förbannad och avundsjuk på alla som inte måste göra ett aktivt val mellan de här skitmedicinerna vars biverkningar är så fruktansvärda att man undrar hur de ens kan vara godkända. Och så känns det som att mina tankar och drömmar kring den närmaste framtiden bara *poff* - gick upp i rök.

Halv tre hade vi som vanligt fredagsfika på jobbet och det var så trevligt men jag kände tårarna som inte ville annat än att komma fram. Hela tiden.

Sen försökte jag tröstshoppa. Men inte fan hjälper det när man är rädd för att inte ha pengar.

Skit är det. Skit.