snövit.

En present till mig själv.

strulande hals.

I flera veckor har jag haft en hals som har bråkat med mig. För tre veckor sen blev jag förkyld med halsont som bara ett par dagar senare övergick i en "begynnande halsböld". Det var fruktansvärt. Infektionen satt på min högra halsmandel och hela högra sidan av halsen var svullen och gjorde ont ont ont. Jag hade feber och kunde inte öppna munnen mer än några centimeter, hade svårt att tala och så fort jag svalde var det som att någon körde med en kniv i mig. Det slog mig hur fantastisk kroppen ändå är, för jag blev varken hungrig eller yr när det var omöjligt att äta normalt under en veckas tid. Jag sov inte så mycket om nätterna och när jag väl gjorde det snarkade jag som en slemmig gammal gubbe så att Jonatan inte heller fick sova ordentligt. För till saken hör att jag ändå jobbade, och då inte på hemmaplan. Nej, jag och Jonatan tog bilen ner till Växjö där jag hade datainsamling och vi sov på hotell. Så ynklig och liten jag var, när inte ens hotellfrukost gick ner i några mängder... Och stackars Jonatan som var tvungen att sova i samma rum som jag - hemma flyttade han till soffan.

Under tio dagar gick jag på antibiotika - först i kapselform men sen i flytande eftersom det var så himla svårt att få ner de där rackarna. I lördags tog jag sista dosen men efter det har jag haft ont i halsen på mer "vanligt" sätt. Idag ringde jag och pratade med en sköterska på vårdcentralen som i sin tur rådfrågade en läkare som tycker att vi ska avvakta lite. Så nu hoppas jag att halsontet försvinner under helgen, är så trött på det här.