Att bo på landet har sina nackdelar. Kalla golv råder man bot på genom att dra på sig raggsockor, internetfrågan är ännu inte löst (vi har surfat genom mobilernas uppkoppling sen vi flyttade hit) och har man ingen mjölk till frukostgröten så har man ingen.
Men det värsta är mössen.
Hittills har vi haft tre stycken små, små möss framme. En var död, en satt på gardinstången i vardagsrummet när vi kom hem sent en kväll, och en lekte Aska med 02.20 i natt. I sovrummet. Musen stack in under sängen och Aska blev lite uttråkad när den bara satt där på golvet och inte rörde sig. Själv var jag smått hysterisk och blev nästan arg när Jonatan också tyckte att det var lite obehagligt. Hallå, alla dessa spindlar och kryp som jag bara gått fram till och rensat bort från jordens yta... Nu är det min tur att freaka lite.
Det slutade med att Aska la sig ner och sträckte ut tassen för att röra vid den rädda gnagaren, och ja, då satte den av i en rackarns fart - med Aska efter sig. In i väggen igen som sedan blockerades av en tung kartong tills ikväll då Jonatan, inte jag, får fylla ingången med Svinto.
I veckan köper vi silikon för att täta lite extra. Usch usch usch.
(Maja har förresten flyttat tillbaka till sin matte, det funkade inte här. Amadeus vägrade acceptera henne och Aska var rädd och låg i sovrummet i över två veckor. Där hon gick upp 1,5 kg - noll aktivitet och god mat är receptet.)
